Tonight we had a healing meeting. And what a healing meeting that turned out to be. Andreas did maybe one of his best preaching so far I think. The message was simple: God loves you, he sees your pain and he want to heal you just like he healed people almost 2000 years ago.

After that Lucas boldly threw out the question from the scene: Who wants to be the first one to be healed. A young lady lifted her arm and described the pain that she had in two places on her leg. Lucas pryed for her both of them standing on the scene so that everybody could wittness the miracle. She where instantly heald. In that manner and faith we prayed for like 15 people and almost every one of them got heald.

Lucas sed that this is really not tipical for being the US. That’s what happens when you preach the good news without compromising on the grace of God.

I can assure you it did not have anything to do with us being special, but rather helping people to grab hold of the promises of God: You shall lay hands on the sick, and they shall be heald. (Mark 16:18)

Förutom att ha kul kommer vi att träffa en församlingsplanterare som heter Lukas Miles. Vet inte så mycket om honom förutom att han planterat fyra församlingar som är växande och att han har Guds nåd som utgångspunkt. Andreas är den som känner honom lite bättre och jag hänger med lite som ett bihang. Trots det kommer jag att få predika vid ett tillfälle och intervjuas i ett TV-program (The Harvest Show på LeSE, Lester Sumrall Evangelistic Association) tillsammans med Andreas. Närvöst men spännande. Programmet kommer du att kunna se live den 1 juni 15:00 svensk tid på harvest-tv.com. Be gärna för mig!

Jag har inte mycket att säga om det tredje avsnittet i Jonas Gardells tv-program Åh, Herregud!, mer att det faktiskt var ganska bra och väldigt korrekt. Skönt är väl det. För jag har börjat tröttna och känna mig oinspirerad att skriva om hans program.

Tema för avsnittet var att Gud befriar från slaveri och andra saker. Han tar upp många bra exempel. Jag gillade tex liknelsen med tomaterna. Lite tråkigt bara att han inte gick hela vägen och pratade om Gud som befriar från synd genom Jesus. Men det är kanske att kräva för mycket eftersom han inte tror på det.

Det är långfredag. Jag sitter i gästrummet hos mina svärföräldrar och försöker skriva ner mina tankar om det andra avsnittet i Jonas Gardells serie om Gud.

Idag firar kristna världen över att Jesus korsfästes för att försona mänskligheten med Gud, för att sedan uppstå. Väldigt passande tycker jag. Medan jag funderar på vad jag ska skriva ställer jag mig själv frågan: Om, och i så fall hur och varför firar Jonas påsken?

Det är nämligen så att Jonas inte tror att Jesus offer på korset behövs för att människor ska få sina synder förlåtna. På ett lite ”skojigt” sätt försöker han på 30 minuter att peta bort den absoluta kärnan i den kristna tron.

Jag tycker det är bra att han gör detta redan i avsnitt två. Kanske är det första gången Jonas gör helt klart att han egentligen inte tror på den kristna läran. Varför han fortsätter att kalla sig kristen är för mig ett mysterium. Vad har han att vinna på det, mer än att förvirra? Jag lider med varje kristen som redan som det är har det kämpigt emellanåt med att hålla sin tro vid liv.

Jonas använder samma metod som Muhammed när han ber sina medarbetare att nedteckna i Koranen det som han tror är uppenbarelse. I Koranen står det ungefär såhär i en sura som heter Mirjam: Jesus har varken dödats eller korsfästs, utan det tycktes bara så. Punkt. Inget mer. På samma sätt gör Jonas, när han utan att bekosta sig mödan att ge ett vettigt argument slår fast att Jesus offer inte behövs.

Jesus säger några gånger i evangelierna: Dina synder är förlåtna. och: Gå, din tro har räddat dig. Detta tar Jonas fasta vid och lägger till: Det är alltså tron eller tilliten till en älskande Gud som gör att vi blir förlåtna och räddade, och inte ett primitivt offer.

Det känns inte som att Jonas riktigt har förstått konceptet tro enligt Bibeln. När Abraham trodde står det att ”det räknades honom till rättfärdighet”. Gud är förvisso en älskande Gud, men det var tron på löftet om en kommande lösning på syndaproblemet som gjorde Abraham rättfärdig. Joh 8:56 säger: ”Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad”. På samma sätt som vi under påsken blickar tillbaka på det offer Jesus gjorde för ca 2000 år sedan, blickade Abraham och många med honom framåt mot samma offer.

När så Jesus under sina tre år i tjänst på jorden säger dessa orden ”Gå, din tro har räddat dig” ger Han samma gamla löfte som Han gav Abraham, dvs snart kommer lösningen som kommer att borttaga hela väldens synd.

Vidare liknar Jonas Gud med en älskande förälder. Jonas ställer frågan: Finns det något som ditt barn skulle kunna göra för att få dig att hata honom/henne? Liknelsen är bra och svaret är naturligtvis nej. Självklart kommer jag att älska min son eller dotter villkorslöst. Men… det betyder inte att jag kommer att backa upp allt han/hon gör.

Att Gud älskar oss är absolut och självklar. Men Jonas blandar ihop detta med att Guds kärlek till oss automatiskt betyder att Han ser genom fingrarna och låter oss göra ont om vi så vill. Nej, Gud är en rättvis Gud och han måste på grund av sin nitälskan hitta ett sätt att slippa straffa mänskligheten med en evig skilsmässa från Honom för dess synd. Han lovade Abraham att Han skulle lösa problemet och det kom att kosta Gud sin egen sons liv.

Hittills har Jonas för mig bevisat att han har mer gemensamt med muslimer än med kristna. Jag gör bäst i att låta Bibeln tala sitt tydliga språk. Läs gärna 2 Pet 2:1 och 1 Joh 4:1-3.

Glad påsk!

I första avsnittet tar Jonas Gardell upp så många sakfel att jag känner mig utmattad av att bara försöka komma på var jag ska börja. Jag tror att jag fokuserar på Jonas främsta poäng. Nämligen att Gud är schizofren och motsägelsefull därför att Han både är god och ond på samma gång. I ett försök att få ihop pusslet menar Jonas att Gud från början inte var definierad utan har istället fått ärva olika egenskaper från andra gudar som uppkommit allt efter människors behov. Resonemanget låter väldigt modernt och jag känner igen det någonstans ifrån. Just det, marknadsekonomins grundpelare… utbud och efterfrågan.

Vilken smart slutsats. Hur har han kunnat komma fram till den? Jag skulle aldrig kunna komma på något så genomtänkt. Jo, min långsökta teori är att för Jonas är Gud ett stort buffébord. Där kan han frossa, välja, vraka och komponera sin egen måltid. Man lever som man lär och man lär som man lever. Det som Jonas har praktiserat i många år påtvingar han nu civilisationens historia. För att tala klarspråk: Eftersom Jonas i många år har skapat sin egen Gud som passar just honom, tänker han att så måste alla nog ha gjort i alla tider.

I Jonas värld har människan skapat Gud och inte Gud människan. Samtidigt som han säger att han är en troende slår han alltså fast att Gud är en dikterad saga. Hur kan man leva med att tro på något som man vet är en bluff?

Är Gud både god och ond samtidigt?

Gud har många egenskaper, men Han är vare sig schizofren eller ond. Läs detta stycke av lärjungen Jakob och lägg märke till de sex sista orden. Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker (Jak 1:17). Gud växlar inte mellan ljus och mörker, mellan godhet och ondska. I Honom finns bara ljus och godhet. Han älskar oss så mycket och bevisar det genom att Han låter en del av sig själv, sin egen Son, spikas upp på ett kors för vår skull.

Varför kan vi då läsa om att Gud straffar människor?

Lika mycket som Gud älskar den här världen, lika mycket hatar Han synden i den. Vi svenskar hade blivit som huliganer om vi fick reda på att en uppenbar pedofil fick gå fri till följd av en domares dåliga omdöme. Ändå tycker vi att det är horribelt när Gud på samma sätt som en god domare försöker skipa rättvisa.

Men det finns goda nyheter. Det straff som Gud i sin rättvisa hade tänkt hälla över dig och mig häller han nu istället på sin älskade Son Jesus. Gud har därför de senaste 2000 åren sluppit att straffat någon, även om de har förtjänat det.

Guds allmakt då?

I en av rösterna i programmet påstår en präst att Gud inte kan vara god och allsmäktig samtidigt. Hon syftar förmodligen på hypotesen att om Gud hade velat så hade han kunnat stoppa alla krig och allt elände i den här världen. Gud blir på så sätt direkt ansvarig för allt ont som sker. Den välmenande prästen missar helt en viktig aktör som opererar på den här planeten. Människan(!), som har mage att skylla allt elände som hon ställt till med på Gud. Varken George Bush eller Saddam Hussein behöver Guds tillåtelse för att starta krig. Det visade Hitler mycket tydligt. Ändå vill vi hålla dessa för representanter för en nitälskande och uppoffrande Gud.

Gud har i sin allmakt gett människan en fri vilja därför att sann kärlek ska kunna existera. Därmed tar Gud en stor risk. Människan kan nämligen välja att använda sin fria vilja för att göra ont istället? På samma sätt tar du en risk varje gång du ger ditt hjärta till någon du älskar. För vad händer om du får det krossat? Trots att du är medveten om risken tar du den ändå därför att du vet att det är din enda chans att få uppleva äkta kärlek. Gud var berädd att ta den risken trots att Han visste att det skulle kosta honom sin Son.

Bufféer må vara frestande. Men efter en halvtimmes frossande och glufsande mår man till slut bara dåligt av en överfull mage. Inte smakar det gott heller efter att man kombinerat fem olika maträtter på en och samma tallrik. I slutändan slår inget kockens originella och välkomponerade måltid enligt tallriksmodellen.

Samtidigt som jag sitter och tittar på första avsnittet kan jag ändock inte låta bli att irriteras över hur lite Jonas egentligen kan om kristen teologi. Antingen det, eller har han helt enkelt bestämt sig för att redovisa sina egna åsikter och presentera dessa som fakta och representativt för klassisk kristen tro.

Eftersom Jonas har valt att ta upp frågor där svaret inte alltid är så uppenbart blir det svårt för gemene man att validera det som han säger mot etablerade kristna doktriner. Det blir heller inte lättare av att han hela tiden på ett filosofiskt sätt resonerar sig fram till svar, som passar honom själv. Att svaren inte är det minsta bibelförankrade verkar inte vara vidare problematiskt.

Jag kommer motvilligt att följa de åtta avsnitten med syftet att besvara samma frågor som programmet tar upp. Även jag kommer att resonera mig fram till svaren, men låta Bibeln var min källa.

Syster Rode och Irena.